Volvo S90 T8 – Herren på täppan

Volvo har med sina senare modeller lyckats göra ett väldigt positivt intryck hos oss på FyraHjul. Från att skämtsamt tyckt att Volvobilar enbart är för sådana som anser att kolla på: ”På Spåret” är ett acceptabelt fredagsnöje så sitter vi nu och dagdrömmer om Volvobilar. Med en betydligt kaxigare image och ett lyxigare inre har Volvo börjat konkurrera med de inbitna premiummärkena på riktigt. För att sätta detta på prov har vi provkört Volvos supersedan: ”S90”. Som grädden på moset är bilen utrustad med herren på täppan i Volvos motorutbud, nämligen hybridmotorn: ”T8”. Den stora frågan lyder därför: ”Kommer denna supersedan knipa en topplacering inom premiumsegmentet?”

Till att börja med är Volvo S90 en bil med många ändamål. Ska hela släkten upp till sälen i vinter? Släng in väskorna där bak och tryck in svärföräldrarna i baksätet. Behöver kungen en ny personlig transport? Bilen är lyxig och ståtlig nog för att kungen ska kunna rulla fram med stil. Är du huvudkaraktären i en adrenalinpumpad actionfilm? Volvon är häftig nog och har hästkrafter så att det blir över nästa gång Jason Statham ska transportera tvivelaktiga paket i nästa: ”Transporter” film.

Det som säljer bilen (och alla andra nyare Volvos jag provkört) är den komfort och premiumkänsla de nyare modellerna för med sig. Infotainmentsystemet är suveränt, det är lättanvänt och snyggt. Det tar bara några sekunder att koppla upp mobilen och under resans gång är det förvånansvärt enkelt att flippa igenom de olika menyerna utan att ta allt för mycket uppmärksamhet från vägen. Om man ska jämföra Volvo med deras konkurrenter, vilket främst är de tyska giganterna så är komforten och lyxigheten bilens starkaste punkt. Tidigare Volvobilar kändes ofta utdaterade och inte alls på samma tekniska nivå som till exempel Audi och Mercedes. Men de nya bilarna utmanar äntligen. Känslan av att dyka ner i de svarta lädersätena, trycka igång motorn och dra ner den glamorösa växelspaken (som består av kristallglas, tillverkad av svenska Orrefors exklusivt för Volvos bilar) i Drive-läget är en alldeles euforisk upplevelse.

Provbilen drivs med: ”T8” drivlinan, vilket är en hybridlina. Det vill säga att det finns både en el- och en bensinmotor. Dessa två motorerna ger tillsammans en effekt på 407 hästkrafter, vilket tillsammans med att elmotorn ger dig maximalt vridmoment direkt när du stampar på gasen gör att denna tunga sedanbil med en tjänstevikt på cirka två ton accelererar från stillastående till 100 km/h på cirka fem sekunder. Att säga att jag är mållös är en underdrift.

Fördelen med hybridlinan är att bilen kan köras väldigt ekonomiskt. Med hjälp av bilens körlägen kan du ställa in om du vill köra sparsamt eller om du vill en lite sportigare inställning för att kunna leka rallyförare i morgonpendlingen. Man märker att det finns en stor skillnad mellan körlägena. När man lägger i körinställningen som kallas för: ”Power” känns bilen som en lekfull valp som bara vill springa iväg. Detta till skillnad från ”Hybrid” läget, vilket är standardläget i Volvos hybridbilar. Vilket är en körinställning som närmast kan liknas med en äldre, sliten hundmamma som hellre tar sig fram i lugn och komfortabel takt. Självfallet är det möjligt att enbart köra på el, men räckvidden är då mycket begränsad.

Om vi jämför Volvo S90 med en av dess största konkurrenter, till exempel BMW 5-serien så är Volvon betydligt mer mogen och sofistikerad. Om bilar hade varit människor hade S90:n varit den där kompisen som ständigt tackar nej till fredagsfesten för att istället sitta hemma i fåtöljen med huvudet begravet i en bok. Den där kompisen som åker på kulturresa till Rom istället för att hänga med grabbarna till Ayia Napa. (Vilket förmodligen är ett vettigt val). Och det finns absolut inget fel med det. Det jag försöker komma fram till är att det är lätt att bli förblindad av motoreffekten. Bilen må besitta strax över 400 hästkrafter men den känns alltid väldigt sansad och kontrollerad. Om man köper bilen i hopp om att den ska få dig att dra lika stort på smilbanden som någon av dess bakhjulsdrivna konkurrenter gör så lär du bli besviken. Om du känner igen dig i detta tror jag dock inte att du ingår i Volvos målgrupp.

Med det sagt vill jag dock poängtera att S90:n är väldigt snabb. Vilket en låst toppfart på 250 km/h vittnar om. Under ett moment av provkörningen dök en knallröd Ferrari 458 upp bakom mig, och det faktum att jag senare kunde någorlunda hänga på den italienska sportbilen när jag kör en tung familjesedan som väger över två ton är för mig mycket imponerande. Nu vill jag inte få er att springa ut och köra s.k. rödljusrace mot sportbilar. Men om din granne vinner på Lotto inom det närmsta och köper sig en knallröd Ferrari som han ställer på uppfarten så kan du glädja dig med att din familjesedan också kör ifrån det mesta.

När jag lämnade tillbaka bilen efter avslutad provkörning kändes det väldigt, väldigt tomt. Jag hade nyss spenderat en dag i Volvos supersedan som bjöd på alltifrån förstklassig komfort till enastående prestanda. Hybridlinan som driver bilen kan vara ekonomisk och lugn men när det behövs så skjuter den iväg bilen med en acceleration som är svår att nå för många andra familjesedaner. I början av texten undrade jag om denna sedan kommer knipa en topplacering inom premiumsegmentet. Det är ingen fråga längre, snarare ett faktum. Volvo S90 är tills vidare, i alla fall i mina böcker, herren på täppan.