Volkswagen Tiguan R – Golf R Remastered?

Sedan Volkswagen drog undan skynket från den andra generationens Tiguan 2015, så har den krigat om topplaceringar på försäljningslistor och är därmed lika vanlig på våra svenska vägar som en kebabpizza är på nyårsdagen. Tiden går fort när man har roligt och som sig bör har Tiguanen fått sig en facelift. Hade min chefredaktör fått välja hade bara det varit skäl för ett test. En uppdaterad version av en av Sveriges mest köpta bilar, en given klickraket! Jag själv var kanske inte själv lika road, lyckligtvis kunde vi komma till en kompromiss. I och med faceliften introducerades flera tillskott till lineupen med utrustningsnivåer, bland annat en R-version. Med en drivlina direkt hämtad från den senaste generationen av Golf R (som av tidigare nämnd chefredaktör fick motta näst intill stående ovationer), var jag inte speciellt svårövertalad längre. Så för att ta reda på om Volkswagen har lyckats kombinera det funktionella som Tiguanen erbjuder, med körglädjen och barnasinnet Golf R har till sitt förfogande, har vi därför denna vecka recenserat Volkswagen Tiguan R!

Aggressiv i fyra vädersträck

Exteriört har bilen fått sig en rejäl omgång. På nedre delen av fronten har man knackat fram ett mycket aggressivt underbett som påminner mycket om fronten på Golf R. I processen har man avlägsnat så mycket material att man börjar ifrågasätta dess strukturella integritet, men det är givetvis bara för att ge motorn så mycket ventilation som möjligt. I bakändan har man satt på en stor spoiler, diffusorimiterande detaljer och såklart, fyra stora avgasrör i titan. Resultatet blir ett väldigt kaxigt utseende med stor närvaro på vägen, utan att det ska spilla över så pass att man tvingas ställas inför rätta av jantelagens åklagare. På testbilen sitter de största möjliga fälgarna Volksawgen erbjuder till Tiguanen, 21 tum. Det spär på utseendets aggressivitet och ser inte bara snabbt ut, utan ser också väldigt dyrt ut. Konsekvensen av dom stora fälgarna innebär dock att gummit som omsluter dom har ungefär samma tjocklek som gummit i en reklamfilm från Durex och åkkomforten blir därmed lidande, för att inte tala om vägljudet som blir onödigt högt. En kompromiss jag själv inte hade valt. För även i bilens mest komfortinriktade körprofil överväger jag en omväg för att slippa den stötiga upplevelsen vid vägbyggen och ojämnheter.

Red light, Green light

Under veckan vi provkör bilen har Netflix succé: “Squid Game” precis tagit hela världen med storm, och leken ”red light, green light” tycks smyga sig in som en referens lite här var. I framkant som FyraHjul är, har det varit en lek vi deltagit i ända sen vi tog körkort. När trafikljuset är rött väntar man tålmodigt, men när det slår om till grönt visar man trafikanten bredvid vem som har snabbast bil. Tiguanen med dess 320 hästar, fyrhjulsdrift och råhårda launch control lämpar sig mycket väl till leken. Växel efter växel smälls brutalt i och gång på gång skickas bakhuvudet tillbaka i nackstödet. Så pass så att om nackstödet hade varit aningen hårdare hade FyraHjuls skyddsombud haft en trave med tillbudsanmälningar på sitt bord. Förmodligen tillför den hårda växlingen inte någon prestandavinst, men nog allt ger det karaktär och tillsammans med smattret från avgassystemet utvecklat av Akrapovic är det en bra anledning för hjärnan att fylla på depåerna av dopaminet. Fyrhjulsdrivningen har precis som på Golf R uppdaterats och fått en elektrisk differentialspärr på bakaxeln som kan skicka all kraft som axeln får ta emot till ett hjul. VW kallar det för R-Performance Torque Vectoring och det hjälper till med att vrida bilen runt i kurvor. Tillsammans det omarbetade chassit kan man alltså ta kurvor i högre hastighet än vad man tänker borde vara möjligt i en Tiguan.

Skåpbil snarare än sportbil

En högre position med god sikt är givetvis synonymt med en SUV, men i det här fallet ställs det på sin spets. Sittställningen medför att vinkeln i knävecket närmar sig 90 grader vilket får det att kännas som att jag snarare kör en skåpbil hyrd på närmsta mack än en sportig SUV. Tack och lov försvinner dock den känslan delvis med stolen sänkt ända till botten, men särskilt sportigt känns det ändå inte. Så även om bilen är kompetent till väldigt inspirerande körning så känns det fel och körglädjen på tomma landsvägar blir inte riktigt vad den skulle kunna vara. Är du dessutom längre än mina (på en bra dag) 180cm kommer du trots sätet i botten nog inte undan skåpbilskänslan.

Invändigt har man inte gjort några större förändringar jämtemot de mer normala versionerna av Tiguan. Sportstolarna som delas med Golf R är givetvis sköna och såklart, sportiga, men försämrar dock sikten framåt för passagerarna i bak vilken kan göra så att baksätet känns trängre. Det stora panoramaglastaket har motsatt effekt och vi har fått oss ett nollsummespel. I det här utförandet lär alltså alla storlekar av passagerare resa hyggligt bekvämt där bak. Ratten har även den bytts ut mot Volkswagens sportratt. Det innebär dels ett smutt perforerat läder, men också att knapparna har bytts ut mot de svårhanterliga semi-touchknapparna vi tidigare ställt oss kritiska mot i våra recensioner av de sportigare varianterna av Golfen. Snabbknappen för att byta körläge, och dom större växelpaddlarna är dock uppskattade tillägg när man ska hitta rätt växel för att få avgassystemet att blomstra till lite extra.

Infotainmentskärmen har fått sig en mindre uppdatering, men det rör sig främst om att volymratten nu är en touch-knapp, snyggare (och förmodligen billigare), men inte lika praktiskt. Menysystemet är detsamma som innan faceliften och känns hopplöst utdaterat. VW må ha problem med den slöa mjukvaran som finns i till exempel golfen, men det känns ändå långt mycket modernare än det som återfinns här. Att jag måste vända mig till infotainment skärmen för att ändra den information som ska visas i instrumentklustret känns som något som man kan förvänta sig av en bil från en fransk tillverkare. Speciellt när den tyska giganten i andra bilmodeller redan påvisat att tekniken för att ställa in detta på direkt på ratten redan finns.

Slutsats

I en stor fullvuxen SUV, med en prislapp långt mycket högre än på denna, ägnar man troligtvis inte allt för mycket tid att oroa sig om en hög bränslefaktura i slutet på månaden. Det hör till att det är svindyrt, men i en SUV av mellanklasstorlek är det en aspekt man inte helt kan se förbi. Genomsnittet av förare som sneglar mot en Tiguan R har garanterat en körstil som troligtvis inte imponerat på trafikverkets trafikinspektörer. För så länge du inte lyckas med bedriften att alltid köra i medvind och nedförsbacke, är Tiguanen riktigt törstig. Tiguan R är hur som en väldigt mångsidig bil som är bra på det mesta. Den har ett bagageutrymme stort nog för att köra en förrådstömning till återbruket, ett högt insteg som gör att den kan agera färdtjänst för mor och far-föräldrar, och givetvis prestanda som motsvarar tidiga 2000-talets supersportbilar. Små detaljer hindrar den dock från att kännas helt fulländad. Trots att det är en helt annan typ av bil tvingas den på grund av R-et i modellnamnet också stå ut med den tuffa jämförelsen med Golf R, som både känns modernare och roligare att köra. Behöver du det extra utrymmet i bak finns snart dessutom nya Golf R Sportcombi att välja på, men står SUV i mellanklasstorlek allra högst upp på din eller familjens önskelista blir det i prisklassen inte mycket sportigare än så här, och då förtjänar Tiguan R definitivt att få vara en kandidat vid nästa bilköp.